pernillakonster

pernillakonster

Vad händer här då?

Här möter du bilder från ritbord, staffli och utställningsrum. Och en del av mina tankar kring saker och ting. Det hela kommer vara väldigt aktuellt och bra att uppdatera sig på om man vill veta vad som är aktuellt just nu, fast för ett slag sedan. Bloggen Pernillakonster som du befinner dig på nu är en del av min hemsida. Kolla in mina alster och min shop på www.pernilladeurell.com!

Illustration Skvirr och farväl

illustration vardagsbestyrPosted by Pernilla Deurell Mon, July 24, 2017 19:48:26
Det var en solig vårdag då den flyttade in på piedestalen vid köksfönstret; den köttätande växten "Venusfälla". Enligt rykte skulle den spisa flugor, enligt nätet var dess huvudrätt spindlar. Hursomhelst var dess käftar var påtagliga. Och den visade sig vara ytterst noga med hur den blev behandlad. Efter att planterat om den för att ge den utrymme att vifta på rötterna såg den ganska medtagen och lite extra illasinnad ut (antagligen berodde det på lerkrukan, som jag alltför sent förstod var fel val). Jag blängde på den och den blängde på mig, med sina små spetsiga käftar i vidöppet läge. Det var inte den mysigaste växt jag mött precis. Jag vattnade den med skepsis. Relationen tog sig dock en oväntad vändning när blomman var med om sin första dusch.
Jag bar den på respektfullt avstånd i mina händer och ställde den i badkaret. Så på med duschvattnet och duscha. Inget ovanligt med det MEN kan du tänka dig vad som hände när jag slutade duscha den? Den lät. Den sa "Skvirr". Till mig. Jag var tvungen att provduscha igen. Samma tacksamma ljud följde från den lilla plantan. Nu förbyttes min tveksamhet till ett varmhjärtat intresse. Det här var inte bara en något skräckinjagande blomma: den var ett mellanting mellan husdjur och prydnadsväxt! Och den kommunicerade med ljud! Mycket imponerande. Efter denna nya upptäckt gav jag mig tusan på att den lilla plantan skulle få alla möjligheter att växa sig stor och nöjd. Jag skulle möjliggöra än mer kommunikation i badkaret! Så jag bytte kruka, skaffade bark och torv, vattnade på fat med regnvatten.
Men säg den besatthet som inte får ett slut. Idag blev jag tvungen att ta farväl. En antagligen övervattnad Venusfälla, dränkt i kärlek och regnvatten, hamnade i soporna sällskapad av de flugor som byggt grannskap med den i krukan. Så lärde jag mig att man måste vara lite extra försiktig när man laborerar med kärlek och vatten.



  • Comments(4)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Pernilla Sun, October 15, 2017 07:49:55

En dröm skulle besannas!

Posted by Marinette Sat, August 19, 2017 13:39:29

Intressant, du måste köpa en ny växt och fortsätta utforska dess beteende 🐉🐲. Nästa växt kanske kommer kunna matas med små köttbitar ..., förmodligen kommer du bli rikskändis om du lyckas 👏🏻👏🏻. Tänk alla "kändisparty" du får gå på 🥂, kvinnan med den glupska växten 😘

Posted by Pernilla Deurell Tue, August 01, 2017 07:36:54

Ja, man får sina idéer när man har en "köttätande" växt, angående menyn alltså..men jag hann aldrig laga till något till den här tyvärr. Och flugor är ju inget man vill samla på sig ens för en liten rar växts skull..fast jag kanske borde. Jag försökte mata den med en liten omkommen skalbagge en gång men det var den inte intresserad av. Antagligen föredrog den levande föda. Läste efteråt att den bör matas med pincett, så jag var förstås lite klumpig när jag kom med insekten mellan tumme och pek. Det är väl som att få sin egen mat serverad i en tio-litershink eller något sådant.

Posted by Birgitta Sun, July 30, 2017 10:44:47

Ja för mycket vatten är nog det de flesta krukväxter dör av. Ni kanske inte har så många flugor inne? De kanske går att mata med små köttbitar.