pernillakonster

pernillakonster

Vad händer här då?

Här möter du bilder från ritbord, staffli och utställningsrum. Och en del av mina tankar kring saker och ting. Det hela kommer vara väldigt aktuellt och bra att uppdatera sig på om man vill veta vad som är aktuellt just nu, fast för ett slag sedan. Bloggen Pernillakonster som du befinner dig på nu är en del av min hemsida. Kolla in mina alster och min shop på www.pernilladeurell.com!

Illustration Vargtimmen

illustration vardagsbestyrPosted by Pernilla Deurell Sat, August 05, 2017 20:39:30
I natt hände det. Igen. Vid halv fyra vaknade jag. Först lite omtöcknad och skönt nerbäddad. Sedan plötsligt klarvaken. Hörde jag ett ljud? Inbillning? Sedan satte det igång. Känslostormar. Och envisa tankar, skrämmande och hotfulla, åker karusell i huvudet.

Efter ett slag, när jag på något sätt lyckats knåda min kudde till en oerhört skrynklig, knölig och ogästvänlig klump, hade jag lyckats övertyga mig själv om att det i alla fall antagligen inte var livsfarligt att gå på toaletten. Jag smög sakta fram för att komma dit, tyst som en smidig kobra (i blommigt nattlinne). Och listig; tände inte ljuset i badrummet utan lampan utanför, för att på så sätt överrumpla eventuella överrumplare. Badkar och handfat stod dock stilla som vanligt, toaletten var ledig. Efter badrumsbesöket drog jag mig tillbaka, självklart lika diskret som jag smugit mig fram. Ingen kunde ana vad som skett i nattens mörker.

Märkligt fenomen: man vaknar till, allt är frid och fröjd. Men plötsligt kommer man på.. vad som helst..och det ter sig OERHÖRT. Så ligger man där och tuggar på det ett slag. Försöker käckt att komma på lösningar och lugna ner sig. Men efter en stunds tango är man helt utmattad och känslan tar över, kastar en till nya tankar och man åker handlöst runt i ett virrvarr av olösta problem och allt känns övermäktigt.

Det är förstås Vargtimmen som spökar. Fast man försöker låta bli att titta på klockan så är den där, den känns. Och hjärnan tar sig friheten att spinna loss på skräcklagret. För det är väl egentligen inte klockslag det handlar om, utan snarare vår fantastiska förmåga att skrämma slag på oss själva?



  • Comments(4)//bloggen.pernilladeurell.com/#post56