pernillakonster

pernillakonster

Vad händer här då?

Här möter du bilder från ritbord, staffli och utställningsrum. Och en del av mina tankar kring saker och ting. Det hela kommer vara väldigt aktuellt och bra att uppdatera sig på om man vill veta vad som är aktuellt just nu, fast för ett slag sedan. Bloggen Pernillakonster som du befinner dig på nu är en del av min hemsida. Kolla in mina alster och min shop på www.pernilladeurell.com!

Illustration Skvirr och farväl

illustration vardagsbestyrPosted by Pernilla Deurell Mon, July 24, 2017 19:48:26
Det var en solig vårdag då den flyttade in på piedestalen vid köksfönstret; den köttätande växten "Venusfälla". Enligt rykte skulle den spisa flugor, enligt nätet var dess huvudrätt spindlar. Hursomhelst var dess käftar var påtagliga. Och den visade sig vara ytterst noga med hur den blev behandlad. Efter att planterat om den för att ge den utrymme att vifta på rötterna såg den ganska medtagen och lite extra illasinnad ut (antagligen berodde det på lerkrukan, som jag alltför sent förstod var fel val). Jag blängde på den och den blängde på mig, med sina små spetsiga käftar i vidöppet läge. Det var inte den mysigaste växt jag mött precis. Jag vattnade den med skepsis. Relationen tog sig dock en oväntad vändning när blomman var med om sin första dusch.
Jag bar den på respektfullt avstånd i mina händer och ställde den i badkaret. Så på med duschvattnet och duscha. Inget ovanligt med det MEN kan du tänka dig vad som hände när jag slutade duscha den? Den lät. Den sa "Skvirr". Till mig. Jag var tvungen att provduscha igen. Samma tacksamma ljud följde från den lilla plantan. Nu förbyttes min tveksamhet till ett varmhjärtat intresse. Det här var inte bara en något skräckinjagande blomma: den var ett mellanting mellan husdjur och prydnadsväxt! Och den kommunicerade med ljud! Mycket imponerande. Efter denna nya upptäckt gav jag mig tusan på att den lilla plantan skulle få alla möjligheter att växa sig stor och nöjd. Jag skulle möjliggöra än mer kommunikation i badkaret! Så jag bytte kruka, skaffade bark och torv, vattnade på fat med regnvatten.
Men säg den besatthet som inte får ett slut. Idag blev jag tvungen att ta farväl. En antagligen övervattnad Venusfälla, dränkt i kärlek och regnvatten, hamnade i soporna sällskapad av de flugor som byggt grannskap med den i krukan. Så lärde jag mig att man måste vara lite extra försiktig när man laborerar med kärlek och vatten.



  • Comments(4)//bloggen.pernilladeurell.com/#post54